Hur kommer det sig?

Att när man tror att allt känns bra,i livet,så kommer alltid verkligheten ,och slår hårt undan benen på var o en ?
Ibland känns det ju himla bra att jag har en speciell tro på vad som händer efter det här livet, när oron och förtvivlan knackar på dörren,så har jag ju min egen lilla övertygelse som gör att jag kan tänka och vara,utan att få total panik.
Håll med om att det känns som om ödet spelar oss alla ett spratt för mycket,ibland.
Någon sa en gång på en föreläsning jag var på att vi alla är vår eget öde,vi alla kan bestämma hur livet blir?? det enda man behöver göra är att tänka och agera positivt???

jag vet inte om jag riktigt tror på det där..
Många är gångerna som jag suttit och upprepat mantrat att allt kommer att gå bra,tänk positivt tänk positivt tänk positivt..och ända gick det å pipsvängen??
Så jag vet inte
Är annars en väldigt positiv människa,både i kropp o själ,tycker jag själv,så när saker o ting tenderar till att hända,kan jag ändå plocka fram något positivt,nån gång..ur allt elände.
Men frågorna jag har,är många,och det finns säkert svar på dom,det är bara det att svaren finns men man får aldrig del av dom
Som tex vad händer efter döden? var är man före födseln? vem styr oss,vi själva eller ödet eller?
Varför får några all lycka medan andra får mest olycka o sorg?
Jag kan hålla på hur länge som helst,men svaren uteblir

Nu ror jag i allafall att mitt eget öde säger att jag ska hämta te.